Igår fick jag chansen att se de två första avsnittet ur TV-serien Lie to Me och jag måste säga att mina åsikter är delade. Serien har tidigare blivit jämförd med The Mentalist och Psych, något jag delvis kan hålla med om.
Den stora skillnaden är att Lie to Me vill att alla tittarna ska få chansen att själv lista ut ansiktsuttrycken långt tidigare än karaktärerna i serien och gör därför allting så otroligt tydligt. I avsnitt två får vi se en scen där huvudkaraktären Tim Roth tränar på att upptäcka känslor på datorn, ett test i en hastighet som få människor på jorden klarar av enligt dem. Sekunden efter kliver en probie (NCIS) in och sätter 2 rätt av 2, vilket gör att Roth genast accepterar henne. Problemet är att jag som total nybörjare lyckades få rätt på exakt alla uttrycken eftersom de var så otroligt överdrivna. Något som drar ner kvalitén på hela serien kraftigt.
Utöver Tim Roth så finns hela tiden känslan av att alla karaktärerna är b-skådespelare och jag skulle bli förvånad om Monica Raymund får vara med mycket längre än en säsong.
En av behållningarna är Brendan Hines som i Lie to Me spelar Eli Loker, en bikaraktär med väldigt härlig livssyn, men tyvärr får han rent för lite tid framför kameran.
Ikväll blir det förmodligen de två senaste avsnitten och därefter en ny analys av serien.
