Ikväll var det premiär för den amerikanska TV-serien Glee som, programpresentatören poängterade, lockade 24 miljoner tittare borta i USA. Kortfattat kan jag säga att det var en klichéful besvikelse.
Inför dagens premiär läste jag på om serien och skrev bland annat ett inlägg på en blogg där jag jämförde serien, baserat på handlingen från TV4, med den närmast kulförklarade ungdomsfilmen High School Musical. Det dröjde inte långt tid förrän flera personer förklarade att jag fel ute och att där inte fanns särskilt många likheter. 43 minuter och åtskilliga klichéer senare anser jag fortfarande att det är en High School Musical-kopia riktad åt en äldre publik.
Vi börjar med klichéerna och kommer längre ner fram till mina åsikter om resten av serien.
1) Till en början så har vi den klassiskt amerikanska hierarkin där fotbollsfantaster och cheerleaders står högst. Därunder hittar vi en mängd olika grupper och sist har vi nördarna, även kallat töntarna. I samtliga amerikanska serier är en mix över gränserna osannolikt, vilket jag anser vara löjligt men låt gå.
2) Seriens huvudperson Will Schuester, spelad av Matthew Morrison, träffar på lagets stjärna Finn Hudson, spelad av Cory Monteith, ensam i duschen efter att resten av laget har gått hem. Trots att jag har idrottat i hela mitt liv så har jag aldrig varit med om att någon stannar kvar ensam i omklädningsrummet.
3) Finn, som dessutom är tillsammans med kaptenen för deras cheerledars (chock?), tvingas in i Glee-gruppen. Detta var dagens stora twist och scenen där Will lägger fram erbjudandet lockade fram ett leende när kameran fokuserade in på anslagstavlan och en lapp där det stod -- ”Priority #1 -- Help the kids”.
4) Givetvis väckte detta stort rabalder i fotbollslaget då man inte kan umgås med nördarna.. Finn blir utfrågad om vem han tänker välja, men svarar att han ska satsa på båda. Något som utan tvekan kommer resultera i en dubbelbokning där Finn gör någon besviken. Alternativt att han kommer i sista sekunden till Glees stora final och Rachel tittar på honom med drömmande blick.
5) Redan nu känner jag vibbar mellan Rachel och Finn trots att det främst är hon som står för dem. Någon gång under resans gång kommer dessa två garanterat bli ett par, vilket resulterar i att cheerleadern bestämmer sig för att hämnas eller på något annat vis jävlas med Rachel.
6) Will var med och vann mästerskapet när han själv gick på skolan. Personligen trodde jag från början att han varit i final, men förlorat och därför försökte revanschera sig som vuxen, men jag får ändå hävda att en tidigare lovande stjärna var lite av en kliché.
7) När Will bestämmer sig för att stanna kvar råkar han passera scenen där hela gruppen övar. I korrekt ljussättning, sina scenkläder, med cheerleaders och en ur fotbollslaget stående i trappan. Det bör erkännas att låten har varit min favorit sedan ett par veckor tillbaka och jag ryste till för ett kort ögonblick innan jag började lägga märke till detaljerna och åter igen blev besviken.
Jag kommer mycket väl ihåg lektionerna i svenska under högstadiet där man fick lära sig att komedi var alla historier som slutade lyckligt. I dagens samhälle har ordet förändras och är vanligtvis synonymt med humor. I fallet med Glee så var det tyvärr endast i två scener jag log. I ovan nämnda scen inne på kontoret och när Will drömde sig tillbaka till sin barndom. Två gånger på 43 minuter är på tok för lite för en komediserie.
Utöver dessa punkter så är Glee överlag en serie där du långt i förväg vet vad som kommer ske och när det är dags för hämnd och tragedi är detta något jag har otroligt svårt för. Känslan av att bara sitta och vänta på att något hemskt ska ske.. Trots det så tänker jag ta upp och följa serien i ett par avsnitt till med förhoppning om en bättring.
Till sist skulle jag vilja höra dina åsikter. Detta är utan tvekan den längsta recensionen jag har skrivit om ett enskilt avsnitt och det vore därför intressant att höra om du reagerade på liknande saker eller om jag helt enkelt har missat något som gör serien magnifik?
{ 9 comments… read them below or add one }
Siffran 24 miljoner är tagen från hur många som såg serien i USA på internet över sommaren. Själva piloten tror jag sågs av runt tolv miljoner och det normala avsnittet nu ligger runt 7,5 miljoner tittare. Inte jätte bra men ok för FOX och när den hamnar efter Idol i vinter kan detta öka.
Vad det gäller själva serien tycker jag att den är underhållande även om den inte är jätte rolig eller har seriöst drama. Musikscenerna är mycket bra gjorde även om jag inte tror att de passar en äldre publik. Att handlingen är förutsägbar stämmer inte alls på kommande avsnitt. Det händer massor av saker som kanske inte brukar hända i vanliga High School serier. Ge Glee en chans men jag tror inte att det är en serie som alla kommer att gilla.
Jag reagerade själv på siffran då jag endast hittade uppgifter om att det var 9.62 miljoner som såg premiären för att sedan stabilisera sig omkring 7 miljoner.
Angående serien så är jag fortfarande tveksam. I nuläget är det musiken, trots att den är uppenbart studioinspelad, som lyckas hålla kvar mig. Jag ska ge den ett par avsnitt till, beroende på antal tittare och därefter får vi se.
Jag tror att 12 miljoner är de som såg avsnittet i maj och reprisen av den i september. Musiken är inspelad i studio men det är skådespelarna själva som sjunger. Kan tänka mig att det är svårt att få bra ljud ”live”.
Glee är en show, inte ett drama eller thriller. Därför är det inte konstigt att de spelar in i studio. Jättekonstigt argument, precis så som mycket annat. ”Ingen brukar stanna kvar i duschen efter träning”? Men jesus, hur ofta händer saker ur Lost på riktigt? Hoppas du kan förstå att TV inte är samma sak som livet.
Jag, som sett alla avsnitt av Glee hittills, kan berätta att de flesta av dina trångsynta påpekanden kommer vändas uppochner fram till nionde avsnittet. Jag vill än en gång poängtera att Glee är en show som _inte_ ska efterlikna det verkliga livet så sluta störa dig på det direkt och ge det istället en chans.
Jag har ingenting emot att man spelar in låtarna i studio och förstår att är ett måste för att man ska få bra ljud. Däremot så tycker jag att skådespelarnas mimande håller väldigt låg kvalité och att man borde försöka åtgärda det i kommande avsnitt. Konstruktiv kritik.
Givetvis förstår jag att Glee är ett TV-program men jag anser fortfarande att man bör hålla sig till verkligheten. Detta är en av anledningarna till att jag inte är särskilt förtjust i Lost, trots att man lägger fram sina övernaturliga fenomen väldigt logiskt. Det är väl snarare det som är problemet i Glee, att scenerna är ologiska. Rymdvarelser och spöken kan jag enkelt acceptera eftersom där finns en förklaring, men att en ensam person står kvar långt efter att lagkamraterna är färdiga och lämnar är för mig helt ologiskt. Däremot så är det endast en bråkdel av sakerna jag reagerade på.
Det låter lovande och jag ser fram emot en förändring. Enligt flera håll så ska serien helt ändra riktning efter pilotavsnittet och jag hoppas innerligt att det är sant och alla dessa klichéer försvinner. Samtidigt har jag svårt att se hur mina punkter ovanför skulle vara trångsynta (”en som anses moraliskt föråldrad eller intolerant; fördomsfull”).
Får man veta vad du tycker om serien nu då?
Själv älskar jag Glee, just för att man inte riktigt vet hur allt ska sluta. Att skådespelarna ibland mimar dåligt och andra detaljer som inte är så bra, det får man helt enkelt ta med en nypa salt.
Du kallar Glee förutsägbart. Men nej, säger jag. Jämnför Glee med serier som CSI så ska du se att det inte alls är så förutsägbart och fullt av klichéer som du säger.
Nu var det cirka 4 månader sedan jag såg första avsnittet men om jag kommer ihåg rätt så hämtade sig serien starkt efter tredje avsnittet och blev bara bättre allt eftersom. Däremot står jag fortfarande fast vid min åsikt att första och även andra avsnittet var väldigt förutsägbara. På det viset är det ofta innan en serie hittar rätt och en pilot ska man alltid ta med en nypa salt.
Jag trodde verkligen inte på Glee och hade inte sett ett enda avsnitt fram till förra veckan. Fick för mig att ladda hem första avsnittet för att se vad det var för något och det var väl så där. Fortsatte att kolla och nu har jag sett klart alla utgivna avsnitt. Jag blev helt fast! Liksom alla serier, när man väl ”lär känna” karaktärerna MÅSTE man veta hur det ska gå för dem!
Jag gillar Glee för att det är en lättsam serie och för att det alltid är med så bra låtar!!
Att de ibland mimar dåligt skiter jag i ( som att de inte har microfon när de står på scen men hörs grymt bra ändå? haha). Det är liksom inte huvudsaken och btw så är ju alla serier är påhittade och går att ifråga sätta.
Längtar tills de nya avsnitten kommer!
Ser att det är en sjujädrans massa månader sedan någon kommenterade sist men men. Jag ligger lite efter när det kommer till tv-världen och tittar mest på det jag snubblar över. Det enda jag tittar på i releas-tid är Doctor Who. Jag minns att min rumskompis tittade på Glee förra året och hade svårt att erkänna gillandet över det. Har inte lagt ned så mycket energi på att titta på den själv. Men så visade en vän mig en Glee-cover på Rebecka Black och jag i min tur skulle visa den för en annan vän och hittade säsongsfinalen med Journey-tributen och blev nyfiken på serien på riktigt. Jag gillar musikalteman och tycker att det är tråkigt att det så gott som försvunnit ur Disneys storfilmer.
Men gällande Glee så vet jag inte riktigt vad jag tycker. Ja, utan tvekan är det klyschor så det sjunger om det men för sitt upplägg hör det till och man får helt enkelt köpa konceptet. Den är lite gullig, däremot håller jag med en vän till mig som likt jag tycker att det är tråkigt att det är så pass ”autotuneat” och mimningen känns inte synkroniserad. Och jag tänker på liknande filmer och tv-serier som kör på stil (Hannah Montnana osv) att det finns en risk att glömma bort hur ”riktig” musik låter. Ändå tycker jag att det är lite härligt med en serie med mycket musik hur ”fixat” det än är. Det stör mig inte så mycket att det är studioinspelat för om något är det en ekonomisk behövlighet för serieskaparna.