Ja jag erkänner, lika mycket som jag avskyr hela idéen med programmet och dess upplägg, lika mycket är jag fascinerad och… nästan trollbunden! Jag måste bara se dem! Tjejerna, killarna, paren, dejterna och så såklart – icke att förglömma – mammorna!
Mammas Pojkar börjar lida mot sitt slut och jag tror att det är sista avsnittet nästa torsdag. Ojojoj vad spännande! Vilken tjej kommer respektive kille att välja?
Och kommer det att bli något när de kommer hem till Sverige och verkligheten igen, och när vardagen gör sig påmind? Inte för att jag bryr mig. Faktiskt kunde jag inte bry mig mindre. Det är ett fruktansvärt fånigt upplägg, men samtidigt lite gulligt! Jag som mamma till en kille kan ju känna att det är lite gulligt ändå, att mamma får vara med och ha åsikter! (Fast vore jag en ev blivande flickvän skulle jag ju inte gilla att ha en ev blivande svärmor i hasorna hela dagarna)
Fast ställa upp i ett dejtingprogram på tv..? Varför gör man det? För 15 sekunder i rampljuset förmodligen. Och jag tittar ju! Och många med mig! Mammas Pojkar är lättsamt, det är lättsmält och hjärnan kan ta semester en liten stund. Avkopplande samtidigt som lite intriger bland vackra människor är lite krydda i tillvaron.
