Det här inlägget skrevs den 18 juni och en del av texten är därför inte relevant. Däremot så anser jag fortfarande att där finns en särskild irriterad känsla i texten och jag beslutade mig därför för att publicera den i sitt originalformat.
Klockan är nu exakt 22:22 och jag är ca 6 mil från den franska gränsen, tillfället boende på ett gemytligt tyskt hotell. På TV:n går ett gammalt avsnitt av NCIS, säsong 2 om jag inte har helt fel då både Kate och McGee är med. En hajkare har råkat illa ut och teamet får i uppgift att undersöka saken.
Även om jag har studerat tyska i fem år och förstår en hel del av vad personerna säger så känns det fortfarande väldigt underligt. Rösterna saknar inlevelse och det är inte alls samma känsla när Gibbs kommer in i rummet och Tony gör ett av sina utspel. Det hela får mig att fundera kring dubbning och hur det kommer sig att stora delar av världen fortfarande dubbar sina filmer och TV-serier?
I både Frankrike och Tyskland dubbas så gott som allting och jag undrar om befolkningen uppskattar det. På något vis får det mig att tänka på barnprogrammen på Disneychannel, däribland Hannah Montana, program som blir otroligt löjliga när svenska röster läggs på.
Givetvis leder det hela till att majoriteten av befolkningen har sämre engelska än en svensk och för omkring 10 år sedan var det inte helt ovanligt att äldre helt enkelt vägrade att tala engelska med dig. Finns det egentligen några fördelar? Det gör givetvis att personer med lässvårigheter lättare kan hänga med i programmet, även om personen i fråga inte kan engelska. Frågan är om det räcker för att motivera all dålig dubbning?
Loading ...
